Medeltiden var en tid som varade i cirka 1000 år mellan 500 e.kr, strax efter Västroms fall till 1500. Eftersom Romarrikets kejsare Konstantin konverterade till kristendomen år 313 blev hela Europa framöver mycket präglad av religionen.
Kyrkan och dess inflytande
Den typ av kristendom som Västeuropa följde var romersk-katolicism. Överhuvudet av den katolska kyrkan, påven hade en väldigt stark position. Europas befolkning var nästan uteslutande kristna under medeltiden och hade en gemensam syn på hur man ska leva och vad som var viktigt i livet. Europa trodde djupt på att gud hade skapat jorden, var orsaken för allt gott och att Satan var bakom allt ont.
Det självständiga område som påvarna från 752 - 1870 styrde kallades för Kyrkostaten och var då mycket större än efterträdaren Vatikanstaten. Kyrkostaten sträckte sig som ett bälte över mellersta Italien när det var som störst. Kyrkan normer och tankesätt påverkade påverkade hela samhället, inte minst lagstiftningen. För omvärlden framstod Västeuropa under medeltiden som en enhet förenade bakom påven i Rom som var överhuvudet.
Det europeiska samhället strävade starkt efter att få en plats i paradiset efter döden och var därför tvungna följa kyrkans regler. De som inte följde dem blev fördömd till helvetet efter döden. Kyrkans makt var så stark att de kunde hota med att bannlysa den som inte uppförde sig från kyrkan, vilket innebar att han/hon skulle få tillbringa en evighet i Helvetet enligt kyrkan. Bibeln predikade dock om förlåtelse så om man hade syndat kunde man bli fördömd till skärselden efter döden, vilket innebar att man skulle brinna i helvetets lågor en tills man hade lidit nog för sina synder och därefter belönas med en evighet i himlen.
Prästerna ansvarade för att förstärka folkets tro på vår herre och frälsare. Prästernas inkomster kom från skatterna. Tio procent av all skatt gick till kyrkan. Kyrkan var en ytters viktig maktfaktor i Europa och styrde över stora områden.
Kloster
Kloster var en viktig del av den europeiska medeltida samhällsutvecklingen. Klosterorden utgjorde delar av ett stort kristet nätverk, där det hade kontakt med andra kloster i Europa. På grund av dess utvidgning blev det ett inköpsport för all sorts ny teknik, uppfinningar och arkitektur. Klosterordern fungerade inte bara som en plats för att dyrka gud utan också som ett centrum för lärande och kunskap. Klosterorden introducerade många gamla och nya idéer till folket.
En av dem viktigaste personerna för den västerländska klosterorden var Benedikt av Nursia. På 500-talet lät han bygga ett kloster på Monte Cassino i södra Italien istället för ett casino. För att arbeta i ett kloster skulle följa tre regler skrivna av Benny: Leva i fattigdom, leva i kyskhet (att inte unna sig sexuellt umgänge) och att visa lydnad för den heliga treenigheten uppå himlen, fadern sonen och den heliga anden. Benedikts regler löd också att munkar och nunnor skulle utföra arbete utanför kyrkan, so att hjälpa fattiga och sjuka.
Nordens anslutning till kristendomen.
Från år 793 då vikingar från norr attackerade ett kloster i England, Lindisfarne från 1000-talet varade vikingatiden. Under tiden då vikingar hade rest runt för att plundra främst i Europa. Vikingarna krigade främst i Frankernas rike som sträckte sig runt stora delar av Västeuropa, England och Ryssland i öst som inte ännu var ett enheligt rike. Dessa områden var väldigt svaga och splittrade så vikingarna kunde enkelt invadera rikena utan att de kunde göra mycket motstånd mot vikingar. Efter cirka 200 år av plundrande och krigande sägs vikingatiden ha tagit slut när de avgick från att dyrka de fornnordiska gudarna och blev kristna.
Mycket under dessa 200 år hade förändrats i Europa. Vikingarnas skeppstekniska kunnande och militära försprång till havs hade under 1000-talet minskat betydligt. De nordbor som hade utvandrat under tidigare århundraden hade nu också blivit en del av de främmande ländernas befolkning och identifierade sig inte längre i lika hög grad med sina gamla hemtrakter. Kontakterna med Norden kom därför att försvagas. När sedan kristendomen bredde ut sig över Norden blev de nya kristna rikskungarna och kyrkan en överlägsen politisk maktfaktor. Ättens betydelse minskade och småkungarnas och vikingahövdingarnas tid var därmed förbi.
Kyrkan och dess inflytande
Den typ av kristendom som Västeuropa följde var romersk-katolicism. Överhuvudet av den katolska kyrkan, påven hade en väldigt stark position. Europas befolkning var nästan uteslutande kristna under medeltiden och hade en gemensam syn på hur man ska leva och vad som var viktigt i livet. Europa trodde djupt på att gud hade skapat jorden, var orsaken för allt gott och att Satan var bakom allt ont.
Det självständiga område som påvarna från 752 - 1870 styrde kallades för Kyrkostaten och var då mycket större än efterträdaren Vatikanstaten. Kyrkostaten sträckte sig som ett bälte över mellersta Italien när det var som störst. Kyrkan normer och tankesätt påverkade påverkade hela samhället, inte minst lagstiftningen. För omvärlden framstod Västeuropa under medeltiden som en enhet förenade bakom påven i Rom som var överhuvudet.
Det europeiska samhället strävade starkt efter att få en plats i paradiset efter döden och var därför tvungna följa kyrkans regler. De som inte följde dem blev fördömd till helvetet efter döden. Kyrkans makt var så stark att de kunde hota med att bannlysa den som inte uppförde sig från kyrkan, vilket innebar att han/hon skulle få tillbringa en evighet i Helvetet enligt kyrkan. Bibeln predikade dock om förlåtelse så om man hade syndat kunde man bli fördömd till skärselden efter döden, vilket innebar att man skulle brinna i helvetets lågor en tills man hade lidit nog för sina synder och därefter belönas med en evighet i himlen.
Prästerna ansvarade för att förstärka folkets tro på vår herre och frälsare. Prästernas inkomster kom från skatterna. Tio procent av all skatt gick till kyrkan. Kyrkan var en ytters viktig maktfaktor i Europa och styrde över stora områden.
Kloster
Kloster var en viktig del av den europeiska medeltida samhällsutvecklingen. Klosterorden utgjorde delar av ett stort kristet nätverk, där det hade kontakt med andra kloster i Europa. På grund av dess utvidgning blev det ett inköpsport för all sorts ny teknik, uppfinningar och arkitektur. Klosterordern fungerade inte bara som en plats för att dyrka gud utan också som ett centrum för lärande och kunskap. Klosterorden introducerade många gamla och nya idéer till folket.
En av dem viktigaste personerna för den västerländska klosterorden var Benedikt av Nursia. På 500-talet lät han bygga ett kloster på Monte Cassino i södra Italien istället för ett casino. För att arbeta i ett kloster skulle följa tre regler skrivna av Benny: Leva i fattigdom, leva i kyskhet (att inte unna sig sexuellt umgänge) och att visa lydnad för den heliga treenigheten uppå himlen, fadern sonen och den heliga anden. Benedikts regler löd också att munkar och nunnor skulle utföra arbete utanför kyrkan, so att hjälpa fattiga och sjuka.
Nordens anslutning till kristendomen.
Från år 793 då vikingar från norr attackerade ett kloster i England, Lindisfarne från 1000-talet varade vikingatiden. Under tiden då vikingar hade rest runt för att plundra främst i Europa. Vikingarna krigade främst i Frankernas rike som sträckte sig runt stora delar av Västeuropa, England och Ryssland i öst som inte ännu var ett enheligt rike. Dessa områden var väldigt svaga och splittrade så vikingarna kunde enkelt invadera rikena utan att de kunde göra mycket motstånd mot vikingar. Efter cirka 200 år av plundrande och krigande sägs vikingatiden ha tagit slut när de avgick från att dyrka de fornnordiska gudarna och blev kristna.
Mycket under dessa 200 år hade förändrats i Europa. Vikingarnas skeppstekniska kunnande och militära försprång till havs hade under 1000-talet minskat betydligt. De nordbor som hade utvandrat under tidigare århundraden hade nu också blivit en del av de främmande ländernas befolkning och identifierade sig inte längre i lika hög grad med sina gamla hemtrakter. Kontakterna med Norden kom därför att försvagas. När sedan kristendomen bredde ut sig över Norden blev de nya kristna rikskungarna och kyrkan en överlägsen politisk maktfaktor. Ättens betydelse minskade och småkungarnas och vikingahövdingarnas tid var därmed förbi.